Första intrycket av Kazakstan och ankomsten till Zharkent
Den första april landande vi i Almaty, Kazakstans största stad med ungefär 1,5 miljoner invånare. Väl framme i Almaty väntade en cirka 5 timmar lång bilfärd österut till Zharkent där SweRoad har sitt projektkontor. Tyvärr hade vi oturen att anlända mitt i ett regnoväder och när vi blev upphämtade i Almaty av en av projektets chaufförer, visade det sig att det fordon som vi skulle åka i var en pickup med ett öppet flak för resväskorna. För att inte vårt bagage skulle bli genomblött försökte vi därför kommunicera till vår chaufför, som inte pratar engelska, att det vore önskvärt med någon form av regnskydd. Efter mycket om och men lyckades vi få tag på ett större plaststycke som vi kunde täcka vårt bagage med och vi kunde därefter påbörja vår resa mot slutdestinationen.
Bilresan mellan Almaty och Zharkent var en upplevelse, delvis för att den utgjorde vårt första möte med trafiken och vägstandarden i Kazakstan, men även då vägen passerar genom ett skiftande och stundom mycket vackert landskap. På vår väg till Zharkent passerade vi genom bergspass, stäpp och öken samt jordbruks- och betesmarker. På många håll betar hästar, kor och får direkt i vägrenen och det är inte heller ovanligt att djuren beträder körbanan. Den asfalterade vägens standard är till stora delar mycket dålig, med många potthål och tillfälliga lagningar. Trots att landet har högertrafik, är det inte ovanligt att bilisterna kör längre sträckor på mötande trafiks körfält, om detta har en bättre standard. Behovet av upprustning är påtagligt och vi kände att det är tur att de snart ska få en ny motorväg.
Zharkent, platsen där vi ska bo, är en stad med drygt 30 000 invånare som är belägen ungefär tre mil från den kinesiska gränsen. Zharkent är omgivet av ett stäpplandskap och vid klart väder syns en snöbeklädd bergskedja i ett flertal riktningar. Staden består mestadels av småhus som är uppbyggda enligt ett strikt rutnätsmönster. Zharkent är på sitt egna vis en kontrasternas stad, nybyggda exklusiva hus står sida vid sida med fallfärdiga hus och nya exklusiva bilar trängs med äldre bilar från sovjettiden (som mest troligen inte skulle passera igenom en besiktning i Sverige). På stadens gator spatserar boskap omkring fritt, utanför bankomaten kan en åsna med kärra stå parkerad. Klockan sju varje morgon samlas ett gäng äldre damer på parkeringen utanför hotellfönstret för att sälja en mjölkliknande dryck på 1,5 liters begagnade petflaskor. Zharkent saknar helt gatubelysning och även trottoarer på många ställen, efter mörkrets inbrott är det därför inte rekommenderat att gå ut. I centrum finns en mysig basar, där det säljs allt från frukt till mobiltelefoner och strykjärn. Allt krimskrams en kan önska sig finns med andra ord att få tag på här. Än så länge har vi köpt en kortlek och en banan. Konstigt nog kostade bananen mer än kortleken (vi misstänker att vi kan ha betalat ett visst överpris för bananen). I närheten av basaren finns stadens största sevärdhet, nämligen Zharkents moské. Kazakstan är ett muslimskt land och moskén är från sent artonhundratal. Moskén är oväntat byggd i en kinesisk stil, vilket har sin förklaring i att arkitekten som var från Kina egentligen ville bygga en moské i sitt hemland, men när han inte fick göra det för myndigheterna bestämde han sig istället för att åka över gränsen till Kazakstan och förverkliga sin dröm om en moské. Sägnen säger även att arkitekten senare blev mördad när han återvände tillbaka till Kina då han trotsat förbudet mot att bygga en moské.
Moskén i Zharkent
Detta var några reflektioner kring vårt första möte med Kazakstan och våra första intryck av Zharkent. Vi kommer att berätta mer om Zharkent och våra intryck av denna plats när vi har hunnit utforska vår tillfälliga vistelseort mer, tills dess kan vi konstatera att vi funnit oss väl tillrätta och trivs bra här.
Hälsningar Jonathan, Waleed & Gabriella
