Besök i ett kazakiskt hem
En kväll efter den sedvanliga fotbollsträningen, frågade en av fotbollsspelarna, tillika vår arbetskamrat, om vi ville följa med hem till honom för att dricka te. Vi kanske ska tillägga att det tog ett tag för oss att förstå att han faktiskt ville bjuda hem oss, eftersom inbjudan förmedlades på ryska samt genom ett vilt gestikulerande. Hur som helst, när vi väl förstått att han ville bjuda hem oss, så tackade vi givetvis ja till detta, då vi sedan länge varit mycket nyfikna på hur det ser ut i ett kazakiskt hem. Självklart tyckte vi även att det var mycket trevligt att få möjligheten att umgås lite mera privat med några av våra arbetskamrater.
Sagt och gjort, efter fotbollsträningen åkte vi hem till Almas och hans fru. Även en ytterligare arbetskamrat och hans hustru följde med, Jandos och Nargis. Nargis var den enda i sällskapet som kunde några ord engelska. Den mesta kommunikationen under kvällen skedde dock genom gester, teckenspråk samt genom de få ryska ord som vi hunnit lära oss.
Almas och hans fru var mycket gästvänliga och bjöd inte bara på te, utan även på en mängd andra godsaker såsom hemmagjord kefir, kazakisk köttgryta, körsbärskompott, hemgjorda bakverk samt oändligt med sötsaker. Givetvis försökte de lära oss vad allt hette, men tyvärr var det inte så mycket som vi lyckades komma ihåg namnet på i efterhand.
Under kvällen pratade vi bland annat om kazakisk matkultur, familjeliv och våra hemstäder. Det var väldigt kul att få veta lite mer om landets traditioner och hur vardagslivet ser ut för personer i vår ålder som bor i Kazakstan. Vi berättade också om våra liv i Sverige och vi försökte bland annat att med hjälp av Google Maps visa vart i landet vi bor. Vi vet inte hur mycket de förstod, men förhoppningsvis så tror de inte längre att Sverige och Schweiz är samma land.
Lägenhetshuset i utkanten av Zharkent där Almas hade sin lägenhet
Vänliga Hälsningar
Jonathan, Waleed & Gabriella
